MUDI – ETT ENERGISKT CHARMTROLL FRÅN UNGERN
Skrevet av Maria Venhammar.

En kompis som alltid vill vara där du är, som är med på allt du vill göra, som visar dig en gränslös kärlek. Det vill vi väl alla ha? Men - rannsaka dig själv - är du någon som framförallt tillbringar din tid på jobb, framför datorn eller TVn? Då kan du nog inte uppskatta mudins egenskaper fullt ut.

Denna lilla Ungerska jycke är en otroligt energisk och arbetsvillig hund som dessutom är smidig som få andra. Den kan mycket väl tänka sig att vara igång hela dagen, och troligen upplever den exv en hundgård enbart som en utmaning dvs något att ta sig ut ur (klättra över, gräva under …….). Mudin har vallhundens egenskaper, men det är tveksamt om den har någon framtid som arbetande vallhund i Sverige. Den är framtagen för att arbeta nära herden med att hålla stora boskaps- eller fårhjordar på rätt ställe. Mudin är framförallt en kroppsvallare (vallar med hjälp sina kroppsrörelser). Den använder sig även av skall för att flytta djuren, men mudin är ingen ”bjäbbig” hund, den skäller mest för att larma och varna. Förväntan, upphetsning och frustration utlöser också lätt skall. Som ägare kan/ska man givetvis sätta gränser för skällandet, men det finns trots allt ”i generna”. Det är också viktigt att veta att ensamhet inte passar en mudi så bra, därför bör man lägga ner medveten, successiv träning på att ge den trygghet i och vana vid att vara ensam. Vallhundsraser måste vara lyhörda och energiska för att fungera i sitt arbete. Detta innebär att de kan ha en tendens att reagera på plötsliga ljud. Det är därför, bokstavligt talat, livsviktigt med en tidig, välplanerad, kontinuerlig träning för att lära mudin att allt som skramlar, mullrar och smäller är något som hör till vardagen. Detsamma gäller kontakten med människor i alla åldrar och av alla modeller. Denna lilla hund är en härlig kompis till gammal som ung. Alltid pigg på aktiviteter och full av lekfullhet. Man måste dock se till att den får tid och tillfälle att gå ner i varv. Ytterligare en egenskap hos mudin är dess vilja och förmåga att försvara sig, sin flock och sitt revir. En bra egenskap när det gäller, men också mycket viktig att kunna kontrollera som ägare.

Förutom som vallhund (främst i hemlandet) används mudi som sporthund av olika slag. I både Sverige, Finland, USA och Tyskland finns rasen representerad bland räddningshundarna. Finland kan ståta med två Brukschampion (spår & sök). Rasen har flera Agilitychampions och ytterligare många tävlar framgångsrikt i sporten ända upp på mästerskapsnivå. I Sverige har en mudi tävlat i skydd och en har tävlat i vallning (på klubbtävlingsnivå).

Många sällskapshundar får idag klara sig med några lugna rastnings-promenader om dagen och förväntas sedan ”bara” vara med familjen. Det sistnämnda gillar den visserligen, men det förstnämnda är inget som räcker till för en mudi. Med tanke på att rasen, i sitt hemland fortfarande framförallt lever som arbetande hund på landsbygden (vallning, vakt, jakt….) så kan man inte förvänta sig en stillsam hund. Någon som är utrustad för att förflytta stora hjordar med boskap, gör troligen ingen större succé som soffliggare. En mudi lär sig saker otroligt snabbt (både önskvärda och icke önskvärda), det är ibland svårt att hänga med i svängarna. Därför är humor en nödvändig egenskap för en mudiägare, dels för att inte bli knäckt av hur snabbt allt händer och dels för att mudin i sig själv är full av skoj och upptåg.

Rastypen har funnits sedan 17-1800-talet, men den ”moderna” aveln har bedrivits under ganska kort tid. Rasen godkändes av FCI och fick sin första standard 1936. Sedan kom andra världskriget emellan och det dröjde till in på 70-talet innan uppfödning under ordnade former tog fart igen. Flest mudi finns givetvis i hemlandet, men inte ens där är den särskilt vanlig. Efter Ungern är Finland det land som har längst tradition när det gäller Mudi. Uppfödare finns även i Holland, Frankrike, Tyskland, Sverige, Canada och USA. Den svenska mudi-aveln startades 1979 av Inger & Harry Wallin, kennel Wulcanos, och fortsätts idag av kennlarna Jakalmos (Upphärad), Mog-Urs (Österfärnebo), Idum (Lenhovda), Ruthsborgs (Bara) och MV´S (Kågeröd). I stor utsträckning ligger Wulcanos-hundarna bakom dagens linjer. Nytt blod har hämtats från Ungern, Finland, Holland och Tyskland.

Rasen har fortfarande öppen stambok i hemlandet, dvs icke registrerade hundar med mer eller minde okänd härstammning, bedöms och registreras, om de uppfyller kraven, med ett s k B-registrerings-nummer. Detta innebär att rasen fortfarande är ojämn och presumtiva valpköpare bör ha ögonen öppna för rädda och alltför reserverade individer.

Mudin är en praktisk hund, lagom stor, tar sig fram överallt och är lätt att bära om det behövs och har en päls som inte kräver mer än normal vård. Mudin är en sund ras och har ingen egentlig rassjukdom. Höftledsröntgade föräldrar är ett krav för registrering av valpar. Enstaka fall av knäledsluxation, demodicos och hypothyreos har förekommit och en del individer kan ha lite känsliga magar, speciellt under unghundsperioden.

FAKTA:

Hemland: Ungern

Användningsområde: Vallning och vildsvinsjakt. Skydds-, vakt-, narkotika- och agilityhund.

Karaktär: Lättlärd, livligt temperament, modig, vaksam, arbetsglad, alert, anpassningsbar.

Päls: Kort på huvud och framsidan av benen. I övrigt 3-7 cm lång, mycket vågig eller svagt lockig.

Färg: Svart är vanligast, men enligt FCI-standarden är även vit, askgrå, leverbrun och blue merle godkänt (i Ungern är även brown merle och fakó (ung. = fawn) godkänt).

Mankhöjd: 38-47 cm

Vikt: 8-13 kg

Specialklubb:
SvkFUR = Svenska klubben För Ungerska Rashundar, http://www.svkfur.se
KUR= Klubben for Ungarske Vakt- og Gjeterhundraser http://www.kur.no